Vanliga människor, trevliga typer som gillar att småprata och som gärna äter chips. Som i instämmande kör chockeras av kvällspressens rubriker. Dom förekommer i alla åldrar med tanke på att vanliga människor är rätt vanliga. Jag stretar emot den krypande känslan som för var dag växer sig starkare. Som växer till någon slags sanning, ett faktum.

Att jag föraktar och störs enda in i själen av vanliga människor.

Alla så kallade comebacks kan ni gott kväva i era självgoda strupar. Alla upprörda hastigt slängda ord om att; så kan man faktiskt inte säga och är du så speciell själv då? Och vem bestämmer vem som är vanlig? Varje människa är unik och det är inget fel med att titta på melodifestivalen.

Jag säger som Bill Hicks: Your Wrrooooooong.

Vanliga människor med sina vanliga, trista, tråkiga, förutsägbart korkade comebacks.

Vad ska man göra med sin tid på jorden, sitt liv?

Den enklaste lösningen är oftast den bästa. Stanna kvar i den stad, by eller kommun du  växt upp i, skaffa ett jobb, en partner och håll hårt i dessa resten av livet. Om du finner orken kan du utbilda dig till något välbetalt du egentligen inte är intresserad av; revisor? Eller jurist?

Låt arbetet sakta ta över hela din tillvaro och spendera merparten av din fria tid med att älta jobbrelaterade ting. Skvallra gärna om hur inkompetent dina medarbetare är och hur dom tar för långa raster.

Skaffa några barn och ett hus så att resten av ditt liv fylls av slätstruket familjeliv med färdigstöpta förpliktelser. Ät näringsfattig mat klockan fem varje dag och titta på familjeunderhållning på kvällarna.

Samtala om samhällproblem och världspolitik med dina vänner och bekanta utan att någon av er är det minsta insatta.

Ät tacos i mängder och utryck dig könsstereotypt.

Tro att alla som funderar över tillvaron knarkar och tro även att knark är något negativt.

Tro vad du vill din trista vanliga jävel. Jag skiter i vad du säger och din morsa går för en hundring.

Rather than love, than money, than faith, than fame, than fairness... give me truth.

Henry David Thoreau & Alexander Supertramp