Jag ser en man som snyter näsa och talar bäbispråk, som agerar klätterställning och lektant. Jag ser en man där alla spår av den traditionella maskuliniteten är borta. Här spottas inget snus och i innefickan ligger näsdukar istället för en plunta med brännvin.


Jag sitter en bit bort vid ett hörnbord och kan inte undgå att höra. Jag kan inte undgå att fascineras av detta spektakel till pappa. Jag funderar över vem han var innan han fick barn om det då existerade en person, en individ inuti detta kramgoa skal. Jag undrar om han fortfarande har sex eller om han gett upp det för att vara en god förebild. Man jag är nog mest elak.

Vart jag än vänder mig letar jag fel. Jag söker och finner brister, avvikelser och ofullkomligheter. Feta människor, slapphänta människor, dumma människor. Jag ser motsatser och kontraster som jag dömer lika snabbt. Ytliga människor, sjukt tränade människor, strängt disciplinerade framgångsrika människor. Gamla konservativa människor och nymodiga unga. Dom som skaffar familj är tragiska likväl dom som inte gör det.

Jag blir så trött säger folk, mest folk som har barn. Själv är jag mest trött på att allt måste vara bra, att allt måste vara positivt, korrekt och sunt. Jag står vid korsningen Götgatan-Folkungagatan och stirra på stenplattorna under mina fötter. ”Stockholm stad” har bytt ut en av plattorna. Bland alla dessa gråa granitplattor finns en som står ut, en platta med ett budskap.


Jag går vidare och letar efter plattan där det står ”Här träffades Julia och Algot idag är dom skiljda och deras dotter lever i ett fosterhem” men jag finner den inte.

“What else is there to do in life than be Celtic”