Tack
So here goes
Tack Jonas Karlsson och Annika Norlin, i dagens City tidning inspirerade ni mig. Jonas genom en skön intervju om pjäsen Scener ur ett äktenskap som han medverkar i på Dramaten och Annika genom en förträfflig krönika om överanvändandet av färgstarka ord som ”Älskar”. Det störta tacket går ändå ut till Bob Hansson som regerade i Vitabergsparken ikväll iförd röd sammetskostym. Tack Bob, tack för att du vågar vara äkta och för att du uppmanar oss andra att också våga vara det, även om det känn svårt ibland. Några som satt på raden bakom mig hyste någon form av högdraget medlidande för dig. Dom tyckte du verkade trasig. Men vi vet ju alla att folk som går klädda i träningskläder till vardags inte är att lita på, så bry dig inte om dom. Showen hette Heja Världen, men jag säger: Heja Bob Hansson!
tack
ska du ha. tack för att du överhuvudtaget känner tacksamhet. som vissa ju, betraktar som ett tillstånd väldigt nära gud.
(om gud finns är det nog en bra grej att vara nära...)
och tack för att du uttrycker ditt tack.
tack för att du tog emot mig!
jag är inte särskilt tacksam.
dock inte bitter heller. jag kanske är lite fatalistisk lagd.
man får höra att man ska va tacksam för allt möjligt. att man är frisk till exempel, men hälsa är rätt svårt att kontrollera. om man inte lever extremt dåligt då. jag tycker det är så med mycket. det är mycket man inte styr. nån frågade mig om jag va tacksam för att jag bor i ett bra land. men det är jag inte, det är ju tillfälligt vart man föds.
så jag är inte tacksam.
men i det här fallet handlade det mest om att tacka nån som har gett inspiration. det kanske jag också kan göra.
