Där ligger dom, tätt inpå varandra. Ett förälskat par ovan på en blå filt, nedstoppade under ett täcke. En scen som annars bara utspelar sig i det privata rummet spelas nu upp för offentligheten mitt i Vitabergsparken. Så nära, så kära. Deras läppar skiljs bara åt av någon centimeter. Dom byter andetag med varandra, andas samma luft. Två cyklar står bredvid filten, skorna har dom sparkat av sig så att tårna får leka fritt i gräset. Den salighet som deras ansikten vittnar om är fullkomlig. Avundsjukan bubblar inom mig. Jag vill också ligga där under täcket, känna - lyckan, närheten och kärleken. Men det är inte läge för en Ménage à trois. Jag äger inte tillträde till deras värld, ingen gör det. Det är ett universum menat för två. Så jag går vidare och fyller istället mitt hjärta med sång, teater och skratt.

Min Internetuppkoppling har driftstopp pga av service. Det får mig att fundera på om inte även jag borde ta ett driftstopp, gå igenom mig själv och se till att allt står rätt till, så att jag även i framtiden kan fungera felfritt. Men i likhet med min Internetuppkoppling har jag egentligen aldrig fungerat felfritt. Det uppstår ständigt problem utan uppenbar anledning och ibland lägger jag av helt, där är vi lika – jag och Internetuppkopplingen. 

Vad är det för värld där man inte kan unna sig själv eller någon annan ett driftstopp? Människor förargas över att infrastrukturen inte flyter som den ska pga av den överraskande vinterkylan. För även om många av oss kanske hoppades på att klimatförändringarna en gång för alla skulle välsigna Sverige med ett mer medelhavsliknande klimat så är vintern här, ovälkommen, men alltjämt här.

För någon vecka sedan satt jag fast på tåget fem minuter från Stockholms central i över en timme. Jag och dom andra tågresenärerna blev informerade om att det skett en olycka och att räddningstjänsten var på plats. Det dröjde inte länge innan vi började skruva på oss inne i vagnen. Frustrationen spred sig och några ville ta sig av tåget för att istället åka taxi. Det fick dom emellertid inte, något som spädde på irritationen. Vi brydde oss inte om olyckan, inte om det faktum att någon kanske låg för döden längre fram på spåret. Våra liv och vår planering hade störts av ett driftstopp, det var allt vi brydde oss om. 

Här sitter jag nu på inget sätt visare, istället frustrerad, irriterad över att Internet inte fungerar ”som det ska”. Jag vill ladda ner första avsnittet av den sista säsongen av Lost. Jag vill svara på mail och när det här blogginlägget nu lyder mot sitt slut så vill jag även kunna publicera det.