När en människa inte kan se bortom sitt begränsade perspektiv så blir jag rädd. För mig är människan gränslös, om hon istället identifierar sig med sina begränsningar är hon något annat. Då liknar hon mer ett djur än en människa, fylld av instinkter, fylld av begränsningar. Om du stryker henne medhårs så spinner hon, men om du pressar henne så fräser hon och om du tränger in henne i ett hörn så klöser hon dig. Hon vet inte vad ovillkorlig kärlek innebär eftersom hennes värld är baserad på begränsningar. Hon känner inget bortom denna värld. Dömd till att älska eller hata beroende på omständigheterna. Dömd till att reagera, aldrig välja. Dömd till fångenskap.