Bakis på en måndag, det ligger något syndigt dekadent över det hela och det gillar jag.

Om man inte setts på sex år har man en hel del att säga varandra. Överraskande nog ungefär samma saker som man hade att säga varandra när man sist sågs. Such is the passage of time.

Jag dricker kaffe ur min nyfunna kopp som matchar min nyfunna slips. För mig är det viktigt att mina fikastunder genomsyras av ett enhetligt tema. Att min slips matchar min kopp.

Skämt åsido så tycker jag faktiskt att dom där små obetydliga valen är viktiga och meningsfulla; en formulering, en gångstil, en kopp. Jag tänker på alla muggar här i världen och inser snabbt att det inte är konstigt att vi refererar till toaletten som "muggen" istället för koppen. För vilken halvvettig människa vill dricka någonting ur en mugg?

Kontorsmuggen som fylls med blaskigt beskt kaffe gång på gång, som tillsammans med stress och själslig alienation ger upphov till magsår. Praktisk och ful, skvalpar inte över och måste inte heller fyllas på då den rymmer en ansenlig mängd.

Kaffekopp med fat sicket gissel, liten och skranglig, löjligt pimpinett. Kaffekanna måste stå nära till hands då en två tre påtårar krävs för att mätta behovet, koppen rymmer ju nästan ingenting.

Den breda tekoppen med fat rymmer visserligen en god portion te. Men risken för skvalp är överhängande så man får dricka med båda händerna och med en viss försiktighet.

Vem vill ha ett färdigtuggat liv?

Jag lekte "inte nudda sträck" och anlände en halvtimme försenad.

"God that bigamy wasn't even obvious"