Det händer att saker här i livet blir accentuerade av olika anledningar och det är inte alla gånger det är önskvärt. Det kan hända att du inte blir ombed att visa legitimation på systemet och genast känner dig en smula gammal. Kanske hamnar du i en svacka eller smärre kris som för tankarna till ordspråk som: I nöden prövas vännen. Om du blir sjuk kanske du inser att livskvaliteten en dag kommer att sina, kanske tidigare än du trodde och att du förr eller senare faktiskt ska dö.

Det som kanske accentuerar saker för dom allra flesta är högtidsdagar. Julen accentuerar familjeförhållandena, är du en del av en gemytlig harmoni eller en försupen tragedi?

Alla hjärtans dag visar om du är älskad eller inte, av hur många och på vilket sätt. Är du den som aldrig fick någon ros i skolan? Eller den som gick hem med en hel bukett.

Födelsedagar är den egna personens ofrivilliga högtidsdag. Din dag, då du accentueras. Förhoppningsvis är du en lyckad person, värd att firas.

Obligatoriska högtidsdagar och firanden är tveksama på många sätt. När Sverige vinner VM-guld i ishockey eller tar brons i fotbolls-VM ska hela svenska folket fira. Vi badar i fontäner och landslaget möter den jublande folkmassans hyllningar på en bestämd plats. Men tänk om det var obligatoriskt att fira varje VM oavsett hur ”Sverige” presterar? Tänk om landslaget var tvunget att bemöta massorna besvikna sorlande, tvingas stå där inför dom som i sin tur tvingats dit.

Ps

Per-Olle fyller år

Kanske vore det ändå roligt tänker han där han sitter vid bordet. Samma bord som han suttit vid så många gånger förr. Kanske vore det roligt. Man fyller ju bara 50 en gång, aldrig två, aldrig igen. Att då sitta ensam vid sitt köksbord kändes just denna kväll, väl torftigt. Han kunde ju ringa någon kompis från förr, föreslå att dem kunde äta middag eller så. Bengt eller Hans kunde han ringa. Först skulle dem nog finna det aningen konstigt att han utan vidare ringer efter så många år, men då skulle han bara upplysa dem om att det just idag är hans 50 årsdag och då skulle dem säkert förstå. Han sitter kvar vid köksbordet, lyfter varken benen eller luren. Han väntar på något, väntar på att tiden ska gå, att klockan ska slå tolv så att denna 50-årsdag ska gå över till en helt vanligt dag. En helt vanlig dag då det inte är torftigt att sitta vid sitt köksbord, det gör ju var och var annan människa. En helt vanlig dag sitter de flesta vid sitt köksbord.


Ds skriver man inte. Det är ett svenskt påfund och ingen vet egentligen vad det betyder.