Ett inomhuscentrum är kanske det närmaste vi kommer Aldous Huxleys Brave new world. En steril miljö som genomsyras av hissmusik och monitorer som uppmanar till konsumtion. Här finns allt: Från kycklingfilé till guldörhängen, hemmabiosystem och tårtspadar. Det bjuds Café latte pitstops för dom törstande, dom russökande och ost- och skinktoast för dom hungriga. Det finns t.o.m. ordningsvakter utifall någon mindre perfekt människa i form av en alkoholist eller uteliggare skulle råka slinka förbi dom automatiska glasdörrarna. Här finns allt, men samtidigt ingenting och jag äcklas där jag går bland ”Hej tomtegubbar” och glitterprytt granris, för snart är julen här. Så vad önskar du dig?

Du går till mataffären 3 gånger i veckan 47 veckor om året. Det är den 4657:de gången du går till mataffären och du kommer att gå ditt 5636 gånger till innan du dör. Du har inom en tämligen snar framtid förbrukat häften av dina besök, men är omedveten om detta då du lägger ner två liter standardmjölk i din röda plastkorg. Rutinen har satt sig i dig, du är van, van att handla. Dom första 1788 gångerna var du ganska ovan. Du hade inte lärt dig att använda dig av rabattkuponger och du hade inte med dig någon tygkasse. 2653 plastkassar samt 468 papperskassar hann du förbruka innan du lärde dig att istället ta med dig tygkassar. Om mindre än två år kommer du att gå in i butiken för 5000:de gången. Kanske kommer du att fira detta genom att köpa oxfilé men det är lika troligt att du bara köper en klase bananer. För du kommer såklart alltjämt att vara omedveten om att det är just den 5000:de gången du handlar i affären. Kassörskan kommer vara lika omedveten hon och varken gratulera dig eller bjuda på någon jubileumsrabatt. Detta är högst förståligt. Den som ständigt för räkenskaper över livets alla företeelser kan driva sig själv och andra till vansinne. Även lättare tvångstankar i form av tvångsmässigt räknade av trappsteg kan vara nog så irriterande: 1, 2, 3, 4, 5, 6…