Vem är han? Vart kommer han ifrån? Vart har han varit och vart är han på väg? Frågorna hopar sig samtidigt som tåget lämnar stationen. Jag vill bjuda med honom för en fika, höra honom berätta sin livshistoria. Skägget är grått, likaså det hår som ännu finns kvar på hans hjässa. Han bär en grå och vitrandig kostym. Byxbenen har han kvalat upp så att dom strumpbeklädda anklarna blottas. Under kavajen bär han en persikofärgad skjorta och över kostymen en militärgrön parkas. Han har spridigt ut handskrivna pappersark över sättet mitt emot sig. Handstilen är kaotisk, en form av flytande skrivstil. Han reciterar tyst för sig själv från dom ark han för stunden plockar med. Varpå han lägger ner ett på sättet mitt emot för att ta upp ett annat. Ingen vågar sätta sig bredvid honom, han har ett helt bås för sig själv och det är nog lika bra, jag får för mig att han inte vill bli störd. Jag stiger av vid min station och tåget rullar vidare med mannen och hans gulsolkiga papper. Jag undrar vad det är han skriver på, kanske är det en diktsamling? Eller en roman? En filosofisk förklaringsmodell? Eller ett religiöst manifest? Jag önskar vi kunde ha tagit den där fikan så att jag fick svar. Kanske hade vi även blivit vänner. Jag tror det.