Pretto

Man är den man är och någonstans måste det ändå vara okej. Jag har pretentioner när det kommer till relationer. Jag kan inte låta saker vara, slappna av, glida med och lite lagom slapphänt vänta och se vad som händer. För mig är relationer viktiga. Stört av allt är ändå kärleken. Samtidigt finns det inget mer pretentiöst än att ha en romantisk relation och med det menar jag rent krasst när man säger: Det här är min tjej, min partner, min fru eller kanske livskamrat. Sambo är ett så urbota ruttet ord så det kan gott vara. Dom flesta av oss gillar inte när människor är pretentiösa, när man vill något. Säger man att man ska måla en tavla, skriva en bok eller bli psykolog möts man av motstånd. Det slås omedelbart håll på ens pretentioner med bister kritik. Måla en tavla? Skriva en bok? Hur ska det gå till? Och vet du hur svårt det är att komma in på psykologprogrammet? Ja, sen ska man ju ha ett jävligt stabilt psyke också. Att på fullt allvar mena att man vill eller redan har skaffat sig en romantisk relation tycker nog dom allra flesta ändå är det mest pretentiösa. Det kommer ju aldrig att fungera, inte en chans. Och eftersom det är så på förhand dömt att misslyckats är det heller inte okej att lägga ner för mycket tid eller engagemang i en relation. Den får lixom inte ta för mycket plats. Det får absolut inte bli så att andra viktiga områden i ens liv blir lidande på grund av relationen. Dina vänner, din karriär, din personliga utveckling, din fritid eller dina hobbyer. Det här är ingen jävla saga, var realistisk nu. Men jag vill inte vara realistisk och någonstans måste det ändå vara okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0